Det här med att hälsa på folk. Nu menar jag inte när du säger hej till grannen i trappan, utan när du vid olika tillfällen tar i hand, presenterar dig med ditt namn, och får en handskakning och ett namn tillbaka. Kanske ler du, säger att det var trevligt att träffas och går vidare för att hälsa på någon annan. Eller göra något annat. Så fort du vänder bort blicken från den du hälsat på, slår det dig: vad i hela friden hette människan? Johan, Emil, Niklas? Det står helt stilla i huvudet och självklart skäms du. En person du för ungefär fem sekunder sen hälsade på, och du har redan glömt hans namn!
Det här är jag i ett nötskal. Och jag vet att jag inte är ensam, många av mina vänner lider av samma sorts glömma-bort-namn-åkomma. Men vad beror det på? Är vi så koncentrerade på att säga våra egna namn klart och tydligt att vi inte lyssnar på vad den andre heter? Är vi rädda för att glömma bort vad vi själva heter, och istället säga någon annans namn? (Detta har hänt mig ett par gånger, i stressen som det innebär att hälsa på okända människor kan jag i ren panik upprepa vad personen innan mig sa. Alltså någon annans namn. Då blir allt plötsligt ännu jobbigare..) Men ärligt talat; så svårt är det inte att komma ihåg ditt eget namn, allt du behöver göra för ett gott intryck är att le, ta stadigt i hand och säga ditt namn, för att sedan lyssna på vad den andre heter. Ändå är det så svårt!
Jag har hört teorier om att du ska, för att inte glömma bort namnet lika fort igen, föreställa dig någon du känner med samma namn. Föreställ dig hur den personen ser ut, och tänk dig din vän framför dig och se vad de här två personerna har för gemensamma drag. Kan verka enkelt, men fort ska det ju gå! Om någon hälsar på mig och säger att den heter Rickard, tar det först ett antal sekunder för mig att hitta någon jag känner/har känt vid det namnet, och inte nog med det så tar det ytterligare sekunder att komma på hur männskan ser ut! Att sedan koppla ihop med personen framför mig som antagligen vid det här laget undrar vad jag håller på med och varför jag inte svarar på tilltal, gör att jag förmodligen glömt vad han heter. Trots slitsamma försök att framkalla en bild av Robert. Eller var det Rickard?
Alla borde därför gå runt med namnskyltar, överallt! Hela tiden, varje dag! Då kan jag veta vad alla heter utan att bekymra mig över att glömma det i första taget.
Det här är jag i ett nötskal. Och jag vet att jag inte är ensam, många av mina vänner lider av samma sorts glömma-bort-namn-åkomma. Men vad beror det på? Är vi så koncentrerade på att säga våra egna namn klart och tydligt att vi inte lyssnar på vad den andre heter? Är vi rädda för att glömma bort vad vi själva heter, och istället säga någon annans namn? (Detta har hänt mig ett par gånger, i stressen som det innebär att hälsa på okända människor kan jag i ren panik upprepa vad personen innan mig sa. Alltså någon annans namn. Då blir allt plötsligt ännu jobbigare..) Men ärligt talat; så svårt är det inte att komma ihåg ditt eget namn, allt du behöver göra för ett gott intryck är att le, ta stadigt i hand och säga ditt namn, för att sedan lyssna på vad den andre heter. Ändå är det så svårt!
Jag har hört teorier om att du ska, för att inte glömma bort namnet lika fort igen, föreställa dig någon du känner med samma namn. Föreställ dig hur den personen ser ut, och tänk dig din vän framför dig och se vad de här två personerna har för gemensamma drag. Kan verka enkelt, men fort ska det ju gå! Om någon hälsar på mig och säger att den heter Rickard, tar det först ett antal sekunder för mig att hitta någon jag känner/har känt vid det namnet, och inte nog med det så tar det ytterligare sekunder att komma på hur männskan ser ut! Att sedan koppla ihop med personen framför mig som antagligen vid det här laget undrar vad jag håller på med och varför jag inte svarar på tilltal, gör att jag förmodligen glömt vad han heter. Trots slitsamma försök att framkalla en bild av Robert. Eller var det Rickard?
Alla borde därför gå runt med namnskyltar, överallt! Hela tiden, varje dag! Då kan jag veta vad alla heter utan att bekymra mig över att glömma det i första taget.
1 kommentar:
Ett knep som jag har hört är att upprepa namnet på den som presenterar sig.
"Hej jag heter Rickard"
"Hej Rickard, jag heter ..."
Skicka en kommentar